Stilleben – konsten att måla föremål

Ordet ”stilleben” kommer från tyskan och nederländskan, och betyder ”stilla liv”. Med en fransk term kallas denna motivkategori även för ”nature morte”, ”död natur”. Det sistnämnda, något makabra, namnet har sin förklaring i att stilleben inte bara inkluderar målning av föremål (som vaser, böcker, smycken och mynt) utan också döda djur, växter och stenar – det vill säga just död natur.

En fördel med att måla stilleben är att konstnären har större frihet att själv arrangera kompositionen av bilden så som hen själv vill, till exempel när det gäller färg och form. Det betyder även att konstnären kan inkludera sådana föremål som skapar den symbolism som hen vill förmedla i målningen – det är nämligen vanligt att stilleben inte bara föreställer en rad föremål eller blommor, utan att det finns en gömd betydelse i tavlans motiv. Stilleben kan också vara ett utmärkt sätt att träna upp sina tekniska färdigheter gällande exempelvis skuggning, konturer och färgval. Som konstnär kan man börja med att måla enklare former, som vaser, för att sedan ta sig an allt mer komplexa föremål, som en ljusstake med flera armar eller ett arrangemang av blommor eller frukter.

Konsten att måla föremål har sitt ursprung i den antika grekiska och romerska konsten, då man avbildade dem i form av mosaik. Det var dock först under 1500-talet som stilleben kom att bli en egen ”kategori” inom konsten, och ett vedertaget motiv inom västerländsk konst. Några av de mest framstående målarna inom genren är Caravaggio och Chardin, som var italienare respektive fransman. Det var dock i Flandern som stillebenmålningen upplevde sin guldålder, på 1600-talet. Bland de flamländska målarna som visade prov på utsökta stilleben kan nämnas Harmen Steenwijck.

Hos senare konstnärer, som Paul Cézanne, har stillebenet rört sig från att vara en hyperrealistisk konstgenre till att avbildas med mer modernistiska uttrycksformer. Hans verk tjänade till exempel som inspiration för Pablo Picasso då han skapade kubismen, och Cézanne har beskrivits som ”bron mellan impressionismen och kubismen”.